År heter likadant på danska och norska. Isländskan har bevarat en äldre form med långt a – ár. I tyskan heter det Jahr och i engelskan year. Det gamla utdöda språket gotiskan hade formen jer. Det var redan i urnordisk tid som ”j” föll bort i de nordiska språken. Sådant bortfall förekom i många andra ord, t ex ung där engelskan har young och tyskan jung.

Ordet är besläktat med det forniranska yar, som betyder år och det grekiska horos, som betyder både år och tid. Alla former härstammar från den indoeuropeiska stammen jôr- eller jêr-.

Även i de slaviska språken finns ordet, såsom i ryskans jara, i tjeckiskans jaro och polskans jar. Men här betyder ordet vår. Detta är också troligen den ursprungliga betydelsen. Troligen räknade man årscykeln efter årstider och från början var det våren som gällde för indoeuropéerna. Germanerna kom sedan att räkna vintrar istället, men det är en helt annan historia.

God fortsättning på det nya året, förresten!

Staffan Hammerman