Om vår svenske kung Karl XII (1682-1718) finns mycket att berätta. Men vad gäller det svenska språket finns det två saker som vi har honom och hans förehavanden att tacka för – orden kalabalik och kåldolma.
Det första ordet användes i svenskan först om kalabaliken i Bender. Turkarna, som ju stött Sveriges krig mot Ryssland, hade tagit emot Karl XII och hans lilla rest av den svenska armén efter det förödande slaget vid Poltava 1709.
Karl XII stannade kvar i Turkiet och hade planer på att starta ett nytt krig mot ryssarna. Han lånade pengar av turkarna, men dessa blev alltmer trötta på sin ”gäst”, och hade vid ett flertal tillfällen uppmanat kungen att resa tillbaka till Sverige. Den 1 februari anföll turkarna Karl XII:s läger i Bender och tog honom tillfånga. Det är från denna händelse uttrycket ”kalabaliken i Bender” kommer.
Ordet kommer av det turkiska ghalabaliq och betyder helt enkelt folksamling. Turkarna hade lånat ordet från arabernas ghálaba, med samma betydelse. I svenskan kom ordet att beteckna våldsamt uppträde och tumultartad strid.
Det är också troligt att vi fått både ordet och maträtten kåldolmar från svenska arméns vistelse i Turkiet. Eller åtminstone från de turkiska fordringsägare som uppehöll sig i Sverige 1716-1732. Sverige hade nämligen tagit enorma lån av turkarna för att finansiera sitt krig och hade stora problem att betala tillbaka skulden. Turkarna gav sig dock inte utan hade en beskickning här i landet tills skulden var betald.
Dolmá är turkiska och betyder en fylld eller färserad rätt. Till exempel köttfärs i vinblad, japrák dolmasí, eller köttfärs i kålblad, lahaná dolmasí. Svenskan verkar vara det enda europeiska språk som lånat in ordet. Äldsta bevarade svenska skriften där ordet förekommer är i Cajsa Wargs ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber”.
Ordet fruntimmer är förresten värt en egen artikel…
« Back to Glossary Index