|
Om ord och uttryck:
Ost, cheeze och fromage
Ordet ost är ett ord med mycket gamla
anor. På fornsvenska hette det ostr,
på forngutniska ustr och på
isländska ostr. Formerna går
tillbaka till det urnordiska justa-. Från
urnodiska lånades det in i finskan som juusto
och i estniskan som juust.
Det germanska ordet hade från början
betydelsen ostmassa. Släktskapet kan spåras till latinets
jûs, som betyder sås eller
soppa, och till fornindiskans yûs
(soppa). Från latinet kommer franskans jus (sås) som
vi sedan lånat in som "sky"!
Mjölkprodukter var ett vanligt inslag i germanernas
mathållning. När Caesar, som dog 44 f Kr, i sin bok om kriget i
Gallien beskriver germanerna säger han att "större delen av deras
föda utgörs av mjölk, ost och kött". Då menade han ostmassa.
Den fasta osten kom senare till germanerna,
kanske inte förrän på 400-talet. Då övertog
man romarnas benämning caseus, som
på tyska blivit Käse, på
nederländska kaas och på engelska
cheeze. I norden behöll man dock det
ursprungliga germanska ordet även för den fasta osten.
Italienarna säger numera formaggio
och fransmännen fromage. Det kommer
från folklatinets formaticus
som syftar på att man gjorde ostarna i formar.
|
