|
Om ord och uttryck:
Kusin, syssling och brylling
Orden kusin, syssling och brylling - var kommer
de ifrån? Och vad betyder de egentligen? Tja, egentligen handlar
det om kusiner alltihop...
Att ordet kusin är ett låneord är
det väl ingen tvekan om. Ordet kom till svenskan, från
franskan, under 1600-talet och användes främst inom adelskretsar.
Först i slutet av 1700-talet började ordet så småningom
användas av folk i allmänhet.
Det franska ordet kommer i sin tur från
latinets consobrinus (manlig kusin) och
consobrina (kvinnlig kusin). Ursprunget hittar vi i soror
- syster. Ursprungligen användes ordet om "barn av syster"
men kom sedan att glida över i betydelsen "barn av syskon".
Innan vi lånade in ordet kusin hade vi
i svenska ett antal beteckningar för detsamma. Ord som syskonbarn
användes men även syssling och brylling. För det
vi kallar syssling idag var beteckningen tremänning och för
det vi kallar brylling idag var beteckningen fyrmänning.
Ordet syskonbarn är ju inte något
konstigt men från början betydde både syssling
och brylling just kusin! Nämligen på så vis att
syssling var beteckningen för en kusin på mödernet
och kommer av fornsvenskans systlungr (systers
barn). Brylling i sin tur var beteckningen för kusin på
fädernet och kommer av fornsvenskans bröūlungr
(broders barn).
Betydelseglidningen för syssling till
tremänning och brylling till fyrmänning kom när kusin
hade blivit den vedertagna beteckningen. Så visst blir det
lite rörigt med alla kusiner och småkusiner...
|
