|
Om ord och uttryck:
Klocka, ur och horoskop
Ordet
klocka är ett gammalt ord. Från början är det
ett keltiskt ord. Ordet är ljudhärmande och redan på
500-talet betecknade det kyrkklockan på de brittiska öarna.
Ordet spred sig till frankerriket och sedan 700-talet är ordet
känt i sin latinska form clocca. Under
Karl den stores tid spred sig ordet in i tyskan. På högtyska
blev det glocka, därav nuvarande tyskans
Glocke. På lågtyska blev det
klocke, därifrån kommer vårt
ord klocka.
Ordet ur i svenskan
är relativt ungt (1600-tal) men är i övrigt ett mycket
gammalt ord. Vi har fått det från lågtyskans ur,
högtyskans Uhr. Tyskarna fick det
från de romanska språken, vi har det i italienska ore,
spanskans hora och fornfranskans hore
och nutida franskans heure. Engelskans
hour kommer från franskan.
De romanska språken hade fått
ordet från latinets hora som betyder timme, men ordet kommer
ursprungligen från det grekiska hora, som inte bara betydde
timme utan även kunde stå för en lång tidsperiod,
ja till och med ett helt liv!
Det är här som ordet horoskop
kommer in. Ordet är sammansatt av orden hora
och skopein, som betyder spå. Att
ställa ett horoskop var ursprungligen att förutsäga
hur ett helt liv skulle bli.
|
