|
Om ord och uttryck:
Kärra och karikatyr
Kärra och karikatyr
är två ord som betydelsemässigt är långt
från varandra. Men hur konstigt det än låter så
hör de faktiskt ihop.
Romarna kallade sina tvåhjulsvagnar för
currus. Men en fyrhjulig vagn kallades
för carrus. Det ordet var lånat
från keltiskan. Ett första bevis för det hittar
man i den bok som Cæsar skrev
om sitt krig i Gallien. I den berättar han om Orgetorix, som
var hövding över den galliska stammen helvetierna, som
ville lägga hela Gallien under sig. När han berättar
om att Orgetorix drog samman största möjliga antal av
drägdjur och vagnar så använder han uttrycket carrus.
I italienska och spanskan blev sedan ordet
för fyrhjulig vagn carro, i franskan
care och engelskan fick sitt car
(som ju numera betyder bil). Germanerna lånade tidigt in det
som karro eller karra
och i modern tyska heter det Karren. I
fornsvenska blev det kærra.
I italienska blev det sedan flera olika former.
En liten kärra blev carreta. Även
det lånade vi så småningom in i svenskan, då
som karet i betydelsen galavagn.
I italienskan sade man carozza
om en hästdragen vagn och så småningom också
om en järnvägsvagn. I svenskan blev kaross
beteckningen för ens stor täckt vagn. I franska blev carosserie
beteckningen både för vagnmakeri som för vagnöverbyggnaden.
Den sistnämnda betydelsen lånade vi också in i
ordet kaross.
I latinet betydde varbet carricare
att lasta på en kärra. Så småningom blev
det en betydelseförskjutning och verbet kom att betyda att
överlasta eller att överdriva. Det är därifrån
vi fått italienskans caricatura,
dvs vårt karikatyr!
Att ordens ursprung och relationer är
intressanta och spännande är ingen överdrift!
|
