|
Om ord och uttryck:
Kär, älskar och älskog
Att vara kär
är för de flesta ett underbart tillstånd, om det
nu inte handlar om olycklig och obesvarad kärlek förstås.
Men var kommer ordet kär ifrån? Vi kan spåra det
till latinets carus
som betydde älskad och dyrbar. På italienska och spanska
fick ordet formen caro -
ett ord som är vanligt som hundnamn (och hunden är ju
en kär vän till människan !) - och i franskan lånades
det in som cher.
I sin vandring vidare norrut fick ordet formen cær
eller care
i nederländskan.
Till norden kom ordet tidigt i form av fornisländskans
kærr och danskans kær.
I svenskan fick vi en mjukare form och "k" förvandlades
till "kj", dvs till ett mjukt uttal. I Alsnöstadgan
från 1200-talet, där det adliga frälset infördes
i vårt land, skriver kung Magnus Birgersson (Ladulås)
om sin bror Bengt som "kyære
broder Bendigt".
Ordet älska återfinns i det fornnordiska
elska som bildats av adjektivet elskr,
vilket betydde ungefär "besjälad av kärlek".
Ordet älskog har sin grund från samma ord. På fornsvenska
skrev man ælskogher vilket motsvarar
fornisländskans elskhugi och danskans
elskov. Det är en sammansättning
av orden älska och håg (och har inget med "skog"
att göra!). Håg (lust eller intresse) hette på
fornsvenska hugher eller hogher. "H" i ordet har fallit
bort naturligt eftersom det kommer efter ett k som ju slutar med
en utandning.
Det blev många ord om kärleksord,
men det gör väl inget om man älskar ord!
|
