Den fågel som i större delen av landet
kallas "kaja", heter i Skåne, Halland och Blekinge "alika". Detta
namn anses komma från "Ale"- ett namn på en kvinna i en djurfabel
som uppträdde i en fågelkropp. Kaja är ett onomatopoetiskt (ljudhärmande)
ord, som alltså försöker beskriva dess läte.
Släktingarna kråka, korp och skata bär också
på onomatopoetiska namn.
Men varför "fyllkaja"? Jo, kajan har
alltid ansetts vara begiven på mäsk som blev en restprodukt vid
de gamla bryggerierna. Ofta såg man kajor vingla omkring runt mäskhögarna
alldeles packade.
Dessutom förekom förr att man roade sig
med att berusa kajor, eller alikor, avsiktligen. Detta gjorde man
genom att mata dem med bröd som var doppat i brännvin. Att beskåda
dessa riktiga "fyllkajor" ansågs som ett verkligt nöje.
En annan fågel, trasten, ansågs förr
vara särskilt lockad av vin. På franska säger man också: "full som
en trast". Carl von Linné berättar på 1700-talet om en trast. Den
var tämjd av en värdshusvärd och sprang omkring på borden och drack
ur glasen. Den drack så mycket vin att den blev skallig, skriver
Linné.
Och Carl Michael Bellman skaldade:
"Skådom här en Bachi kaja
som i Sodoms portar står."
Staffan Hammerman
|
