|
Om ord och uttryck:
Järn
När germanerna
träder in i historien har de känt till järnet sedan
länge. Den gamle romerske historikern Tacitus skrev i sin Germania
år 98 e Kr att de använde såväl svärd
som lansar.
På forngermanska
hette järn isarna. I den gotiska Bibeln från 300-talet
har ordet formen eisarn. I äldre tyska hette de isarn, sedan
isan och nu Eisen. På nederländska hette det för
iser och numera ijzer. I den isländska Eddan förekommer
både formen isarn och ïarn. På fornsvenska hette
det iarn som sedan blev isern.
Man tror att det var kelterna som lärde
germanerna att framställa järn. Kelternas ord för
järn finns i det galliska namnet Isernius. I den iriska formen
av ordet försvann s:et och det blev iarn. Man tror att kelterna
i sin tur hade fått ordet från illyriskan, ett indoeuropeiskt
språk som talades runt Adriatiska havet.
Ordet ursprungliga betydelse? Inte en
aning. Ingen järnkoll här inte!
|
