|
I artikeln "Ugglor i mossen och begravda
hundar" tog jag upp några uttryck med "djuriska
inslag". Här följer ytterligare några.
Ett märkligt hunduttryck är
"att bära hundhuvudet" i betydelsen att vara syndabocken.
Uttrycket är lånat från
tyskan och en förklaring är att man bildligt är försedd
med hundhuvud, dvs man är inte bättre än en föraktad
hund.
En annan förklaring går tillbaka
till ett medeltida tyskt rättsskick. Adelsmän, som hade
begått ett brott, fick som straff bära en hund en bestämd
vägsträcka. Efterhand reducerades straffet till att den
dömde bara behövde bära själva hundhuvudet i
ett band runt sin hals.
Att hunden symboliserade syndabocken
har vi också exempel på i det värmländska
talesättet: "Det är gott att ha en hund att skjuta
skulden på".
"Syndabock" ja, varifrån
kommer det?
Syndabocken är ju den som får bära
skulden för något som andra gjort sig skyldiga till.
Ursprunget av ordet kommer från Bibeln. I 3 Moseboken 16 kapitlet
talar Gud om för judarna vad som ska ske på den stora
försoningsdagen.
Två bockar skulle offras. Den ena skulle
Moses bror, Aron, slakta. Den andra skulle han lägga sina händer
på och bekänna de synder som Israels barn gjort sig skyldiga
till. Han skulle lägga händerna på bockens huvud
och därmed lägga alla skulder och brott på bocken.
Bocken skulle sedan föras ut i öknen och aldrig mer komma
tillbaka.
När bocken var försvunnen skulle
också alla synder vara borta...
Både "hund" och "bock"
är förresten samgermanska ord med släktingar i övriga
indoeuropeiska språk. Jämför med isländskans
hundr, tyskans Hund och engelskans hound (jakthund)
samt fornsvenskans bokker, tyskans Bock och engelskans
buck. Även "synd" är ett gemensamt germanskt
ord, jämför med t ex det tyska Sünde och engelskans
sin.
Staffan Hammerman
|
