|
Om ord och uttryck:
Hammare och tång, arborr och fogsvans
Den här gången tar vi en titt ner
i verktygslådan och studerar några vektygsnamn.
Ordet hammare är
ett gammalt germanskt ord. Vi har det i isländskans hamarr,
engelskans hammer och tyskans Hammer
till exempel. Från början betydde ordet "sten"
eller "klippa" och senare också "stenredskap"
- den gamla stenyxan är ju prototypen både för hammare
och slägga. Hammar i betydelsen "stenig mark" återfinns
i många ortnamn, t ex Hammarby, Hammarkind och Gladhammar.
Även tång
är ett gammalt germanskt ord. På fornsvenska hette det
tang och vi har det i engelskans tongs
och tyskans Zange. Ordet tillhör en
ordgrupp med grundbetydelsen "bita" eller "knipa".
Arborr är visserligen
ett slags borr som används för invändig svarvning,
men ordet har egentligen inte med vårt svenska borr att göra.
Vi har lånat det från engelskan och franskan och ursprungligen
kommer ordet från latinets arbor
- som betyder träd!
Fogsvans är ju
en slags handsåg med ett brett avsmalnande blad och ett handtag
i ena änden. Ordet är en förvanskning av det tyske
Fuchsschwanz - alltså rävsvans
(sågens form erinrar ju lite om en rävs svans). En tidigare
form av ordet var fuxsvanssåg.
Ordet såg, slutligen,
är ett gammalt gemensamt indoeuropeiskt ord. På fornsvenska
hette det saagh och vi har det i engelskans
saw och tyskans Säge.
I latinet återfinner vi ordet som secare
- "att skära" - varifrån ord som sektion, sektor
och sekatör härstammar. Men nu håller vi på
att hamna bland trädgårdsredskapen, och det får
vi återkomma till en annan gång.
|
