|
Om ord och uttryck:
Bi, humla och geting
Den här gången ska vi titta
på lite "stick-ord", det vill säga varför
några insekter heter som de gör.
Vi börjar med ordet bi.
Det är ett gemensamt germanskt ord. På fornsvenska hette
det bi eller by,
på isländska heter det bý,
på tyska Biene och på engelska
bee. Ordet är helt enkelt ett härmande
av ett surrande ljud: biiiiiiiiiiiiii....
Likadant är det med ordet humla.
Även det är ett gemensamt germanskt ord - på fornsvenska
humbla och på tyska
Hummel. Och det har även det ett ursprung i ett ljudhärmande
- humlans lite dovare surrande: hummmmmmm...
Men med ordet geting
är det lite annorlunda. För det första är geting
speciellt nordiskt och vi återkommer till betydelsen av detta.
De flesta germanska språk, och
latinet, har en helt annan variant. Vi hittar den i det sydsvenska
visping eller vispa
och i det västsvenska väss. I
danskan har det formen hveps, i norska
kveps, i tyskan Wespe
och i engelskan wasp. På latin och
på italienska heter det vespa.
Detta är inte ett ljudhärmande
ord utan ordstammen har betydelsen "väva" och syftar
på själva getingboet.
Geting, som på fornisländska
hette geitungr och på fornsvenska
getunger, betyder "den lilla geten".
En förklaring till namnet är att getingens antenner liknar
getens böjda horn, en annan att getingens gadd skulle liknas
vid ett litet gethorn.
Vilken av de två förklaringarna
som är den riktiga är inte klarlagt, men en sak är
säker - man ska vara försiktig i kontakten med "den
lilla geten"...
|
