|
Ordet fruntimmer
är ett bra exempel på hur ett ords betydelse kan glida
över i en ny betydelse. Äldsta belägget för
ordet i svensk skrift är från 1560 och då med formen
fruentimret. Ordet kommer från det
lågtyska vrouwentimmer och motsvaras
av den moderna tyskans "Frauenzimmer".
Det är
sammansatt av "fru" och "timmer". Fru är
samma ord som isländskans "husfreyja" ("husets
härskarinna") och gudinnenamnet Freja. Timmer är
ett samgermanskt ord som i äldre tider även hos oss betydde
"rum". Ordet fruntimmer ska alltså jämföras
med frustugan eller kvinnogemaket. I en skrift från 1700-talet
kan man se att ordet fortfarande syftade på själva rummet:
"...utbrast, oförmodligt i Fruen-timbret, när intill
Drottningens rum, en vådeld".
Men vid denna
tid hade ordet även fått en parallell betydelse och kunde
då syfta på alla kvinnor som bodde i frustugan. Hovfruntimret
kallades samtliga damer som hörde till den kungliga uppvaktningen.
I slutet av
1700-talet kom ordet även att användas om en enskild kvinna
- och då om förnäma damer. I Stockholms Posten från
1780 kan man läsa: "Innan du kan hoppas på mig eller
någon annan, så måste du på det sätt
jag sagt, avancera från Qvinfolk till Fruntimmer". Ordet
genomgick så småningom en "degradering" och
kom sedan att användas nedsättande om kvinnor.
Om ordet kvinna
kan sägas att det är ett gemensamt indoeuropeiskt ord
som betecknar hustru, kvinna, drottning, gudagemål osv. Till
ordgruppen hör fornsvenskans kona,
isländskans kvæn, engelskans
queen och grekiskans gyné
(som i gynekologi).
Det ord som
i förnämare kretsar kom att ersätta fruntimmer var
dam. Detta är i svenskan inlånat
från franskans dame, som på
medeltiden betecknade en adlig kvinna. Ordet går tillbaka
till det latinska domina. Detta kan i sin
tur härledas från latinets domus
(=hus) och betyder således "husets härskarinna"
(jmf husfreyja!). Från "domina" kommer också
ord som madam, dominera,
primadonna, donna
och madonna. Det sistnämnda är
ju också gångbart som artistnamn!
Staffan Hammerman
|
