|
Om ord och uttryck:
Cigarett och tobak
Så här när rökförbudet
på restauranger och krogar är nytt kan man ju fundera
över orden cigarett och tobak. Att orden inte är särskilt
gamla i svenskan är ju ganska självklart eftersom det
var först 1496 som de första européerna landsteg
på den amerikanska kontinenten där tobaksplantan växte.
Rökning som sed är känt i Europa
sedan början av 1500-talet men den äldsta kända svenska
omnämningen av bruket är från 1600-talet. Då
sade man att man drack eller söp tobak. Lasse Lucidor skrev:
"Men Vulcanus söp Tobaak, så
at Röken stog i Taak".
Formen tobak har vi fått från engelskans
tobacco. Spanjorer och portugiser sa tabaco.
Det ursprungliga ordet är från Haiti och tainospråkets
tobaco.
Men indianernas tobaco var egentligen det rör
de lade själva tobaken i för att kunna röka den.
Detta rör kunde vara gjort av bambu eller rullade majsblad.
Indianernas ord för själva tobaken var petyma.
Detta ord återfinner vi i blomväxten Petunia
som ju är en släkting till tobaksplantan!
Orden cigarr och cigarett då. Ja, cigarett
betyder helt enkelt en liten cigarr. Första gången vi
har cigarr omnämnt i tryck i svenskan är från en
dagbok på 1780-talet som behandlade seder och bruk blan spanjorerna
i Amerika. Man tror att cigarren blev mera allmän i Sverige
först på 1830-talet. Cigaretten nämns i tryck för
första gången på 1850-talet.
Att röka tobaksblad heter på mayaspråket
(som talas på Yucatánhalvön) siqar.
Därifrån tror man att spanjorerna fick ordet cigarro.
Från spanskan har ordet sedan spridit sig till olika språk,
t ex franskans cigare, italienskans sìgaro,
tyskans Zigarre, nederländskans sigaar,
engelskans cigar och ryskans sigara.
Att röka inne har ju blivit ute och bruket
av snus och nikotinplåster ökar, men om dessa ord får
vi återkomma till en annan gång.
|
