|
Om ord och uttryck:
Bifrost och Yggdrasil
Namnen Bifrost och
Yggdrasil är hämtade ur den nordiska
mytologin. Det förstnämnda är namnet på regnbågen
och det senare är beteckningen på världsträdet.
Ibland ser man avstavningarna Bi-frost och Yggdra-sil och eftersom
man i första hand ska avstava mellan sammansatta ord så
avslöjar då skribenten sin okunskap.
Bifrost är bron som är spänd
mellan himlen och jorden. På den red gudarna när de skulle
hålla ting. Tor som hade en tung vagn fick, på grund
av rasrisk, ta omvägen genom vattnet under bron. Högst
upp vid brons slut sitter guden Heimdal och vaktar. Vid fara blåser
han i Gjallarhornet.
Bifrost är en sammansättning av orden
bif och rost.
Bif är stammen av det fornnordiska bifa
som motsvaras av vårt "bäva", men som också
kan betyda "skimra".
Rost är samma
ord som vårt nuvarande rast, som
från början betydde väg, eller snarare mer bestämt
den vägsträcka man kunde tillryggalägga utan att
behöva vila (ungefär en halv gammal svensk mil). Bifrost,
som alltså ska avstavas Bif-rost, betyder "den skimrande
vägen", vilket ju är en bra omskrivning av regnbågen.
Yggdrasil är en ask vars grenar breder
ut sig över hela världen. Namnet är sammansatt av
Ygg och drasil.
Det första är ett av Odens alla namn och drasil betyder
häst.
"Oden häst" kan verka vara ett
märkligt namn för ett världsträd. Men den fornnordiska
poesin kännetecknas av just sådana här s k kenningar
(bildlika tvådelade omskrivningar). Med Odens häst kan
menas "galge" och det var just i asken Yggdrasil som Oden
hängde sig själv "offrad till sig själv".
Genom att hänga i asken genomborrad av
sitt eget spjut lärde han sig bl a runornas hemligheter. Att
Oden kunde göra nästan vad som helst för att komma
åt visdom framgår ju också i att han offrade sitt
ena öga för att komma åt jätten Mimers kunskaper.
Men de här kunskaperna har du kommit åt
på ett lättare sätt, läsning är ju en
ren njutning...
|
