|
Om ord och uttryck:
År
År heter
likadant på danska och norska. Isländskan har bevarat
en äldre form med långt a - ár.
I tyskan heter det Jahr och i engelskan
year. Det gamla utdöda språket
gotiskan hade formen jer. Det var redan
i urnordisk tid som "j" föll bort i de nordiska språken.
Sådant bortfall förekom i många andra ord, t ex
ung där engelskan har young och tyskan jung.
Ordet är besläktat med det
forniranska yar, som betyder år och
det grekiska horos, som betyder både
år och tid. Alla former härstammar från den indoeuropeiska
stammen jôr- eller jêr-.
Även i de slaviska språken
finns ordet, såsom i ryskans jara,
i tjeckiskans jaro och polskans
jar. Men här betyder ordet vår. Detta är
också troligen den ursprungliga betydelsen. Troligen räknade
man årscykeln efter årstider och från början
var det våren som gällde för indoeuropéerna.
Germanerna kom sedan att räkna vintrar istället, men det
är en helt annan historia.
God fortsättning på det nya
året, förresten!
|
