I förra artikeln, Björn. bäver och björntjänst, berättade jag om att ”björn” betyder ”den brune” och är ett s k noanamn. Noa-namn var ord som man använde istället för det rätta ordet, antingen på grund av rädsla eller på grund av vördnad för ordets bärare. En parallell har vi i orden ulv och varg.
Ulv är det ursprungliga ordet. Detta motsvaras i de germanska grannspråken av t ex engelskans wolf och tyskans Wulf. På fornnordiska hette varg wulfar. I de nordiska språken har ett begynnande w fallit bort när det följts av o eller u. Jämför t ex med ”ord” där engelskan har word och tyskan Wort.
Noa-namnet varg betydde ursprungligen dråpare eller strypare. Ordet är släkt med det tyska würgen, som betyder strypa. I isländskan är vargr lika med tjuv och i medeltidssvenskan betydde vargher våldsverkare.
Vargen har haft många noanamn. Ett av de vanligare, och som fortfarande är gångbart, är ”gråben”. Man brukar ju säga att ”kärt barn har många namn”. Ja, många namn har vargen haft genom tiderna, men den kanske inte alltid varit människan så kär, åtminstone inte förr i tiden…
« Back to Glossary Index