Ordet fruntimmer är ett bra exempel på hur ett ords betydelse kan glida över i en ny betydelse. Äldsta belägget för ordet i svensk skrift är från 1560 och då med formen fruentimret. Ordet kommer från det lågtyska vrouwentimmer och motsvaras av den moderna tyskans ”Frauenzimmer”.
Det är sammansatt av ”fru” och ”timmer”. Fru är samma ord som isländskans ”husfreyja” (”husets härskarinna”) och gudinnenamnet Freja. Timmer är ett samgermanskt ord som i äldre tider även hos oss betydde ”rum”. Ordet fruntimmer ska alltså jämföras med frustugan eller kvinnogemaket. I en skrift från 1700-talet kan man se att ordet fortfarande syftade på själva rummet: ”…utbrast, oförmodligt i Fruen-timbret, när intill Drottningens rum, en vådeld”.
Men vid denna tid hade ordet även fått en parallell betydelse och kunde då syfta på alla kvinnor som bodde i frustugan. Hovfruntimret kallades samtliga damer som hörde till den kungliga uppvaktningen.
I slutet av 1700-talet kom ordet även att användas om en enskild kvinna – och då om förnäma damer. I Stockholms Posten från 1780 kan man läsa: ”Innan du kan hoppas på mig eller någon annan, så måste du på det sätt jag sagt, avancera från Qvinfolk till Fruntimmer”. Ordet genomgick så småningom en ”degradering” och kom sedan att användas nedsättande om kvinnor.
Om ordet kvinna kan sägas att det är ett gemensamt indoeuropeiskt ord som betecknar hustru, kvinna, drottning, gudagemål osv. Till ordgruppen hör fornsvenskans kona, isländskans kvæn, engelskans queen och grekiskans gyné (som i gynekologi).
Det ord som i förnämare kretsar kom att ersätta fruntimmer var dam. Detta är i svenskan inlånat från franskans dame, som på medeltiden betecknade en adlig kvinna. Ordet går tillbaka till det latinska domina. Detta kan i sin tur härledas från latinets domus (=hus) och betyder således ”husets härskarinna” (jmf husfreyja!). Från ”domina” kommer också ord som madam, dominera, primadonna, donna och madonna. Det sistnämnda är ju också gångbart som artistnamn!
« Back to Glossary Index